Kosacksång

Målningen av Ilya Repin (1844-1930)

Vi lämnar det elektroniska och går tillbaka till den akustiska musiken. Dragspel(bayan) flöjt, bas och domra bildar bakgrund för till denna kosacksång.

Forskarna är oense om kosackernas ursprung, men de anses allmänt skilja sig från omgivande folkslag, främst genom sitt levnadssätt. Någon gång under 15- och 1600-talet blev de en militär maktfaktor i gränstrakterna mellan det Osmanska riket och Ryssland. Efter flera uppror mot Tsaren under 1700-talet blev de kosackerna införlivade i det ryska imperiet. I gengäld mot en viss självständighet blev de i fortsättningen Rysslands allierade mot yttre fiender. Efter den ryska revolutionen fanns ingen plats för kosackerna men Sovjetunionens upplösning gjorde att kosackerna kunnat återta sin roll inom de väpnade styrkorna.

Huruvida följande klipp från en äventyrsfilm ger en korrekt bild av kosackernas klädedräkt och utseende är väl tveksamt. Färgstarka är de i alla fall och fyller sin plats i otaliga "vilda östern" filmer.

Ett zigenarband i skyn

Igor Vdovin startade tillsamman med Sergei Shnurov det numer legendariska bandet Leningrad(som jag tjatat om i snart två år). Vdovin hoppade dock av efter första skivan och basisten Shnurov avlöste honom som sångare och Leningrad gick från att ha varit ett obskyrt punkgrupp till ett internationellt storband. Vad hände då med Vdovin? Jo, han startade med elektronisk musik och efter tre skivor är han en av Rysslands mest respekterade musiker i genren och producerar dessutom musik åt andra. Någon video har jag inte hittat så det får duga med bara musiken.

Även här är det frågan om drömsk musik av filmisk karaktär och mycket riktigt har Vdovins låtar använts som soundtrack. Titlarna säger lite om vilka idéer som ligger bakom kompositionen. Det här är "Ryska sjömäns färd till Brasilien".

Självfallet var även Vdovin med på den utmärkta samlingen Café Sputnik.

Elektronisk etnografi med Netslov

Netslov är ytterligare ett av de ryska banden som blandar elektronik med vanliga instrument. Självfallet fanns även de med på den utmärkta samlingen Sputnik Café.


Suggestivt, skulle vara perfekt som soundtrack. Första skivan hette Elektronic Ethnology vilket väl säger något om inriktningen.

Ett barnsligt kosmos

Som jag tidigare konstaterat är den elektroniska musiken i Ryssland ytterst vital och levande. Ofta med en humoristisk touch och en publik framtoning. Jag rekommendera återigen den fantastiska samlingen Sputnik Café som för alltid förändrade min syn på elektronisk musik.

Jag hade tidigare blivit rejält avskräckt av den, ack så vanliga västeuropeiska varianten, där svårmodiga unga män, producerar grått introvert knaster. Men upptäckte nu istället en värld av livsbejakande expriment där melodier och ljud vävdes samman till en fantasifull färgsprakande cocktail.

Kim och Buran är en grupp där traditionella pop-instrument som trummor, bas och elgitarr samsas med syntar. Gruppens motor är klaviaturspelaren Slava Zavyalov som är djupt influerad av 70-talets sovjetiska tecknade filmer. Musiken låter således som ljudspåren till animerade barnfilmer och namnet på en skiva är, inte särskilt förvånade, Kosmos for Children. Här har vi en liveversion av Morning on the Planet där gruppen spelar till en fond av tecknade filmer.
Kim och Buran är baserade i St: Petersburg och ger ut sina skivor på Solzne Records.
Ytterligare en låt, The Birthday Party, med en budgetvideo.


För de som behärskar det ryska idiomet finns här en intervju. För de som inte förstår ryska kan den vara rätt underhållande ändå.

Elektroniskt från Tatarstan

Under sitt letande efter nya intryck hamnar Vodkabeat tidvis i de mest obskyra områdena inom den östliga musiksfären. Denna gång är det den ryska delrepubliken Tatarstan som får besök. Tatarstan ligger i södra Ryssland vid floden Volga. En gång i tiden ett mäktigt Khanat men under femtonhundratalet besegrat av Ivan den Förskräcklige som sannerligen inte fått sin namn för intet.

Tatarstan har nästan fyra miljoner invånare, varav över en miljon bor i huvudstaden Kazan. Största religion är islam och därefter ryska ortodoxa kyrkan. Från Kazan kommer också Superalina. Tatarisk sångerska i den elektroniska nischen. En ganska osannolik uppenbarelse med ett säreget sound där tatarisk tongångar blandas med tunga beats. I låten med det passande namnet Tatarstan räknar hon upp kända människor som kommit från delstaten. Hmmm, Safin och Dasaiev är kända idrottsprofilern, Nurejev var dansare men resten är jag lite osäker på? Gubajdulina var inte hon tonsättare?


I den påtagligt 80-talsdoftande EVM(vilket lär betyda dator eller pc) förklara Superalina sin kärlek till den elektroniska maskinen. Videon är en underbar retro-resa tillbaka in i 1900-talet.

Gastarbeiter im Deutschland

Vi fortsätter på det tyska spåret och tar en låt med Trovaci. Ett ska/punk/reggae-band med bas i Düsseldorf men rötterna på Balkan. Humoristiska videos med gästarbetarprofil och sång på serbo-kroatiska och tyska. hyfsat gitarrspel också.

När jag ser det här inser jag att det är snyggt med en röd Telecaster. Fast dyrt....

Efter murens fall....Östeuropeisk partymusik!

Som ett av resultaten efter murens fall blev Berlin åter en sjudande gryta av olika kulturella intryck. Östeuropeer av olika nationalitet tog med sig med sina influenser och en ny vital scen, som kännetecknas av ett vildsint livsbejakande sväng skapades. Ett av de första banden var Apparatschik som kallar sin stil "Russen-party". De har varit igång i över 20 år och har figurerat tidigare på Vodkabeat men eftersom jag nyss fått en ny livevideo av dem på Myspace så känns det som rätt dag att visa den. Ukrainski Disco!

Muren

Eftersom det är tjugo år sedan Muren föll bör vi väl uppmärksamma det på Vodkabeat. David Hasselhoff vägrar jag att ha med, men jag rotar lite långt inne i de tyska arkiven och hittar en härligt kitchig 80-tals video med Rio Reiser: König von Deutschland. Den får det bli. Inspelad i Västberlin med muren i bakgrunden några år innan "die Wende". Reiser som dog 1996 är minst sagt okänd i Sverige men här är alltså ett smakprov.

Svartvit Exotica

Så var det åter söndag igen efter en hektisk vecka. Tiden rinner på i ett obehagligt tempo. Vi behöver stanna upp och och gå ned i varv. Vila öronen från den barbariska kakafonin som omger oss. Min medicin är gamla svartvita filmer och otidsenlig musik från flydda tidevarv.

En gång i tiden var elorgeln ett i det närmaste magiskt instrument och exotica den mest fantasieggande musiken. Österländsk mystik och tropiska tongångar fyllde cabaréer och konsertlokaler i väst. Autenticiteten var det lite si och så med. En spännande bakgrund går alltid att fabricera. Elorgelns häxmästare var indiern Korla Pandit. Född i New Delhi av blandad härkomst tog han sig på krokiga vägar till USA. Han yttrade aldrig ett ord utan tittade drömmande in i kameran samtidigt som han spelade. Enormt stor under slutet av 40- och början av 50-talet.

Här hör vi den grekisk/turkisk/arabiska melodin Miserlou i Korla Pandits tappning.


Korla Pandit dog 1998 och två år efter hans död uppdagades det att han egentligen hette John Roland Redd, av afroamerikanskt ursprung, född och uppvuxen i Saint Louis, Missouri. Inte lika exotiskt.

Animatören Alex Budovsky

När jag behöver pigga upp mig själv kollar jag på videon Bathtime in Clerkenwell med bandet The Real Tuesday Weld. Och eftersom animatören är ryss kan jag med gott samvete visa denna engelska låt på Vodkabeat. Alex Budovsky föddes i St:Petersburg eller rättare sagt Leningrad 1975, flyttade till New York och utbildade sig inom konsten 1994. Hans svartvita animeringar blev snabbt populära och har vunnit massor av priser världen över. En av de första och kanske även en av de bästa är denna där gökurens invånare har tröttnat på sin uppgift och går till attack mot människorna.

Ytterligare en blåsorkester

Det finns oräkneliga blåsorkestrar i sydöstra Europa. Många håller dessutom hög kvalité. Ett fåtal av dem(Fanfare Ciocarlia, Boban Markovic Orkestar m.m.) har fångats upp av internationella skivbolag och skickats ut på världsturnéer medan andra harvar på hemmavid. Den lilla byn Zece Prajini(400 invånare!)i östra Rumänien tycks vara utgångspunkt för ett förvånandsvärt antal orkestrar, bland annat de kända Fanfare Ciocarlia. Fanfare Shukar Zece Prajini är kanske nästa band på tur att ta steget upp mot toppen. Här sitter de dock på ett oglamoröst lerigt fält någonstans. En videokamera plockas fram. Ett lite krispigt torrt sound men jävlar vad det svänger. Foxtrot.


Jag behöver väl knappast tillägga att de är av romskt ursprung. En lite pampigare låt får avsluta inlägget. Fina trumpetslingor i inledningen. Påminner det inte lite om mexikanska låtar?

Mörk novembermåndag

Vi behöver pigga upp oss. Något färgstarkt och sydligt kanske och inte så dödligt allvarligt. Balkanieras har vunnit pokalen för bästa nykomlingar vid Festivalen i Split uppger de stolt på sin Myspacesida. Och varför inte.

Tunga gubbar

Mina söndagar ägnas åt vilans läkande kraft. Efter att agerat bärhjälp vid en större flytt och därefter ägnat kvällen åt alkohol och dragspel är både kropp och själ rejält slitna. Känner mig som en utsläpad båtdragare. Som på målningen av Ilja Repin (1873) ungefär. Fantastisk tavla för övrigt. Förstora den och kolla ansiktsuttrycken.

Jag letar på gamla spellistor och bygger upp min viljestyrka med Röda Arméns kör.

Alla bassångares favoritlåt som populariserades av den store Fjodor Sjaljapin en gång i tiden. Så här lät det då.

Song of the Volga Boatsmen står det, men vad heter den egentligen på svenska? Volgas båtdragares sång? Faktiskt har den legat som etta på topplistan i USA! I Glenn Miller version 1941.